Gick hem från jobbet med glatt humör, akustiskmusik i öronen och solen i ansiktet. Äntligen är våren här. Dagens planer var att gå och hämta paket , hade äntligen fått tag i ett par compressions tights för skit och ingenting ... Om man jämför vad dom kostar annars.
Och sedan skulle jag ut och fota taxen i det helt fantastiska vädret.

Det slutade med att jag tröttnade på en tjej , som jag beställt både tröja och halsband av.
Hade länge väntat på de rätta tillfället för att beställa den här tröjan. Tillfället var för en månad sen och jag blev lovad mina varor inom en vecka. En vecka gick. Men inga varor hade kommit. Jag hörde av mig till tjejen och frågade vart dom höll hus. "Symaskinen är trasig". Fine , men säg det då? Andra veckan gick, och frågade yttligare en gång efter mina varor. "Jag ligger sjuk" blev svaret den här gången..
Och nu nästan en månad senare har jag fortfarande inte fått mina varor.
Skrev att jag ville bli kompenserad eller få pengarna tillbaka . Fick något omoget svar där hon undrade om jag var "dunder kvinnan som aldrig blir sjuk".
Men i mina ögon handlade det inte alls om hon var sjuk. För mig handlar det om sättet det har gått tillväga! Hon som säljare har ett ansvar gentemot mig som kund? Att informera mig om en vara dröjer. Men nej, inget.
- tröjan var efterlängtad
- jag var tvungen att betala i förskott
- hon ville även att jag skulle köpa ett halsband utav henne. Och fick extra pris om jag köpte /betalade det samtidigt
- blev lovad varor inom en vecka.

Får väl se hur det här slutar. Är inte alls förhoppningsfull.

Till råga på allt så drog taxen. Efter en cyklist! Rakt över grannarnas tommter och ut på vägen. Jäkla hund. Fick leda henne hem i nackskinnet.
Väl hemma bröt jag ihop. Sitter fortfarande på köksgolvet och är deppig. Är alldeles torr och narig efter tårarna.
Ibland är livet bara jävligt orättvist. När kommer min lycka? Min tur? Kommer jag någonsin få känna igen att "Ja! Idag är jag fan lyckligast i världen!"?

Ber om ursäkt för ett långt, argt och deppigt inlägg.
Just nu är livet jäkligt tufft. Det vet mina närmsta. Jag försöker jobba mig uppåt. Såna småsaker som hänt idag är egentligen bara skitsaker. Men när världen redan känns dyster och grå blir det så mycket värre än va de egentligen är..

Livet har sina motgångar. Ibland lite mer nergångar än vad man vill och klarar av.
En sån period har jag nu.

En snabb uppdate. Plugget går sämre än förväntat. Har inte läst en enda bok. Varför? När jag kommer hen från jobbet kämpar jag för att hålla ögonen öppna. För att i alla fall orka aktivera taxen.
Dagtid är verkligen inget för mig.. Det tär verkligen på både kropp och själv. Oavsett vad andra säger.
Som tur är börjar man få lite rutiner, tisdagsträningen, torsdagspromenad osv.
Ska börja få ihop lite tränings tid för mig själv med. Framförallt ork.
Nu har Hjärnkontoret stängt ner och ögonen ska göra detsamma! God natt alla!

Hoppas på att komma på fötter snart igen.